Stress- Min stora fiende.
Det är ett ord som vi hör ofta, som vi accepterar i våran vardag, som vi inte lever utan,
och i många fall inte ens reflekterar över, nämligen stress.
Jag är medveten om att jag inte är ensam om detta, men jag vet att det aldrig kan skrivas och pratas
för mycket om det, speciellt i en tid och ett samhälle som detta, och jag känner att jag vill dela med mig
av egna erfarenheter.
I flera årstid har jag varit nyfiken på livet, provat olika vägar, kämpat på för att räcka till för
både mitt arbete och i mitt privatliv.
Många gånger har jag haft problem att koppla av och att andas in nuet har varit helt orealistiskt.
När jag duschade, planerade jag dagen, och när jag var trött och skulle somna räknade jag timmarna jag skulle få sova, och inte allt för sällan hade jag problem att somna över huvudtaget.
Det jag menar är att jag har kunnat leva så, och klarat allt och lite till.
Detta är inte längre möjligt för mig, och det var någonting som förändrade hela vardagen.
Efter en fantastisk kväll i somras, fick jag mitt första ångestanfall,
den tog min andning , mitt lugn och jag var helt övertygad om att jag skulle krävas.
Jag gick runt ute i flera timmar innan jag var så utmattad att jag kunde lägga mig ner och sova,
på en sekund kände jag mig totalt maktlös och liten.
Benen skakade och efter att jag kunde sova mig igenom natten,
bestämde jag mig för att aldrig behöva uppleva detta igen, det var det värsta jag känt hitills.
I några dagar mådde jag bra igen, och jag återgick precis som vanligt till en vardag full av aktiviteter,
men efter det drabbades jag av konstant illamående i ungefär två månaders tid,
att arbeta var ett måste, men vissa dagar visste jag inte hur jag skulle ta mig igenom.
När illamående perioden i sin tur gick över, började min mage att krångla riktigt ordentligt.
Det var perioder då jag inte kunde behålla mat under två dygn, och jag kunde definitivt inte äta det jag ville eftersom jag bara förvärrade allting.
Jag kom till ett vägskäl, där jag insåg att situationen var ohållbar, och att jag behövde hjälp för att hantera min vardag fysiskt sett.
Detta var två månader sedan, och mycket har jag ändrat sedan dess.
Jag har slutat helt att dricka alkohol, och tänker vad jag äter och dricker,
detta hjälpte mig att balansera både illamående och magbesvär i samband med medicin.
Under denna period, umgicks jag bara med ett fåtal personer, och familjen självfallet,
lugna personer som inte stressade eller gav negativ energi,
det minsta stressad jag kände mig över sitiuationer, ju mer dåligt mådde jag.
Idag, mår jag betydligt mycket bättre.
Jag har mycket kvar att träna på, jag försöker att regelbundet träna avslappning,
att äta en bra kost, och att inte dricka alkohol även om det lockar ibland, kan inte ens dricka ett glas vin som det ser ut nu, då är jag tillbaka på ruta noll igen, och som ni kanske anat har jag fått diagnosen magsår.
Inatt har jag inte kunnat sova en blund, i snart ett dygn har jag haft halsbränna och inte kunnat behålla någon som helst mat, och det är för att jag hade en stressad dag igår.
Så vad ni än gör, uteslut negativ stress ur era liv,
inse att utan hälsa har man ingenting, och ta hand om er själva,
ingen tackar er när stressat sönder er själva.
Mer harmoni & Kärlek till oss allihopa.
...
Kommentarer
Postat av: Magnus
Fina, Linda. Jag hoppas verkligen att du får må så bra du bara kan. Du är värd allt det bästa. Det är inte alltid det lättaste att göra vad som är bäst för en själv, så det gör mig glad att höra att du lyckas. Jag hoppas att du kommer fortsätta lyckas och må bra!
Jag finns alltid här för dig, och du har mitt fulla stöd. Bara hör av dig om du behöver mig!
Kram.
Postat av: Anonym
Magnus, du är allt bra vänlig du !
Du är också värd allt det bästa, och tack för ditt ständiga stöd, finns här för dig med.
kram
Trackback