Big girls don´t cry
Såg så fram emot att sova många timmar,
istället blir jag sjuk och får vara vaken hela natten.
Hade man fått några symptom innan, hade jag kanske kunnat vilat innan,
men här blir man dålig precis när som helst.
Det känns som att sedan i Augusti, har jag fått anpassa mig efter hur jag mår,
inte mentalt utan kroppsligt, fått tagit hänsyn till mitt mående
för hur roligt är det att gå runt och göra saker när man inte mår bra.
Känns som att jag kämpar i motvind,
eftersom hur jag än gör så blir det inte bra någongång.
Visserligen har jag varit symptom fri en vecka nu, och det är jag tacksam för
men att kunna gå en dag utan att behöva tänka på det vore helt obeskrivbart.
Ska försöka vara lugn nu
och slappna av trots allt.
Detta har blivit en klagblogg,
eftersom jag skriver för mig själv så är det så det får vara
vill kunna se tillbaka när jag är frisk och se hur eländigt det var
för frisk ska jag bli,förr eller senare.
Kommentarer
Postat av: Magnus
Förr eller senare kommer det bli bra, för oss båda! Det är jag övertygad om. Vi måste helt enkelt bara härda ut!
Kram
Postat av: Anonym
Ja, jag hoppas du har rätt.
kram.
Trackback
